Mental hälsa och cykling

Det finns massor av anledningar till varför cykelsport är så djävulskt roligt. Gemenskapen cyklister emellan, naturupplevelsen, hastigheterna och så vidare. Men jag vill gå in på en av de större anledningarna till att jag har snöat in så hårt i cykling. Alla människor går förr eller senare igenom kriser, förluster och depressioner. Vissa mer än andra, vissa mindre.

Jag har lidit av ångest och depression återkommande genom nästan hela mitt liv.

Det började en sommarnatt 18 juli 1996.

Jag var 12 år gammal. Denna natt sov jag oroligt, jag vaknade av att jag hörde min mamma gråta. Min pappa pratade med vad jag kunde urskilja två främmande röster. Jag förstod att någonting väldigt allvarligt har hänt, men jag vågade inte öppna dörren från pojkrummet ut till lägenheten på en lång stund. För då visste jag att vad som än hänt skulle bli verkligt även för mig. Till slut blev oron av att inte veta större än rädslan och jag gick ut ur rummet.

Jag ser min mamma, min pappa, en polisman och en präst. Alla vänder sig mot mig, pappa ber mig sätta mig ned. När jag sitter i morgonrocken i vardagsrumssoffan förklarar han att min bror Fredrik har dött i natt i en bilolycka. Jag borrar huvudet i en kudde och skriker rakt in i tyget medans tårarna rinner.

Minnena från resten av den dagen och sommaren är dimmiga, ens verklighetsuppfattning skakad. Vad som händer med en familj och dess familjemedlemmar under en sån här kris går aldrig att förutse. Men det har förändrat mig för alltid och inte bara negativt, jag vill tro jag är mer empatisk människa och skyggar inte för när andra människor visar sig sårbara. Förändringarna innebar också panikångest, PTSD attacker, djupa depressioner och jag har vandrat en lång väg för att stå där jag gör idag.

Fredrik Schou

Vad har det här att göra med att cykla?

Om du någon gång varit i kontakt med vård för du har mått dåligt så kan jag garantera dig att en av de första tipsen du kommer få är: ”Du borde pröva att röra mer på dig”. Det är nog det sista en människa med depression eller annan mental ohälsa är sugen på. Men det finns en hel del anledningar till varför en läkare ger dig den rekommendationen.

Kroppen och ditt huvud mår bra av att röra på sig, har du oroskänslor kan de få ett utlopp om du sätter dig i rörelse t.ex. Med tiden kommer du känna mer ork och energi i din vardag, sova bättre och känna dig klarare i huvudet. När du verkligen börjar komma in i det kommer du vara med om vad som kallas för ”Runners high”, mer korrekt namn hade kanske varit ”fitness high”. De flesta uthållighetssporter kan trigga den här effekten, kroppen frisläpper en generös cocktail med feel-good kemikalier som endorfiner. För mig brukar det kicka in efter 2-3mil, har svalt en och annan insekt för jag cyklat med ett brett leende.

Prestationer att vara stolt över

Att göra något du är stolt över som inte är är knutet till karriär eller andra typiska krav. Det är du, din cykel och din kropp. När jag rullade i mål i mitt första lopp i sommras föll tårar av lycka. Jag var fullständigt oförberedd på stoltheten och glädjen av att ha utmanat mig själv och utfört det. Nu har jag massvis med mål framför mig och bakom mig.

Att cykla till Kristianopel och tillbaka var ett mål jag trodde det skulle dröja tills 2019 innan jag vågade mig på det men det målet tog jag hem för några veckor sedan. När jag passerade vägskylten som markerar Blekinge län tänkte jag tillbaka på nervrositeten jag hade inför att cykla 2 mil för första gången i sommras, vad långt jag hade kommit sedan dess. Oavsett vad som pågår i andra delar av mitt liv så kan jag känna stolthet över min resa inom cykelsport.

Därför kände jag mig inspirerad att skriva denna blogg. Jag hoppas innerligt att jag kan få några av er att våga ta steget, våga gå utanför dörren i lycra som visar varenda kurva, våga röra på dig och tycka det är kul även om det är jobbigt, våga kliva innanför cirkeln av motionärer och atleter och känna att ja – jag passar också här.

Ses där ute!

2018-11-30T13:42:29+00:00

Leave A Comment