LeCol 150km Challenge, nya pedaler och kvällscykling

När denna Strava-challenge dök upp tänkte jag ”Oh vilken baggis, min första Strava badge”. Sen slog vintertid, kyla och hektiskt schema utanför cyklingen som en slägga och de där 150km på två veckor blev helt plötsligt en större utmaning än vad jag trott.

I måndags hade jag 6mil kvar och 2 dagar kvar. Ljuset är redan på väg bort innan jag ens hunnit få på mig cykelkläderna, så mina vanliga rundor var inte ett alternativ. Då försökte jag klura ut var den längsta cykelvägen går i Kalmar och kom att tänka på ”linjalen”. En raksträcka på 1mil med endast några få vägar som korsas, en mil räcker ju inte så jag får helt enkelt cykla fram och tillbaka på den där vägen eller hitta annan rutt för att kunna dra in mil i sadeln när landsvägar inte längre är säkra.

Premiärtur med SPD-SL

Sagt och gjort, skyndar hem tisdag kväll efter jobbet och drar på mig cykelkläderna. Jag prövar just nu SPD-SL pedaler som min kompis introducerat mig för, och jäklar vilken skillnad i komfort. Klickar i pedalerna som ett proffs och den extra rörligheten i sidled har avhjälpt lite domningar jag annars får i vänster fot ( bikefit står på schemat! ). SPD-SL har lite annorlunda fästen i skorna, större och i plast. Det finns olika grader av fästen beroende på hur mycket rörlighet du vill ha, just nu använder jag gul som ger 8 grader rörlighet innan du klickar ur.  Röda har ingen frizon alls och blå har mindre än gul.  Gult fäste känns just nu riktigt bra men lite ovant, känns nästan lite halt ibland.

Tramporna är dessutom jävligt snygga på cykeln ska erkännas!

Fram och tillbaka på raksträcka, hur kul kan det vara?

Jag var jäkligt pepp att cykla igen efter jobbet, men tänkte att det var pannben som gällde denna runda då cykla fram och tillbaka på en raka kändes föga spännande. Så fel jag kunde ha! Gav mig ut precis i de sista minuterna av en dramatisk kraftigt orange höstsolnedgång. Väl ute på cykelleden är det stor dramatik på himlen över åkerfälten inramat av den svarta skuggan av småländsk skog. Väl framme vid vägens slut tog jag ett varv runt en åker längs en grusväg, ingen trafik och jag kan vägen utan och innan så unnade mig lite ”offroad”. Vinden var riktigt stark, men som tur var kom den mestadels från sidan, wobblade till några gånger annars var den inget hinder.

Formen kändes riktigt bra! Jag spenderade nästan hela rundan nere på barsen på styret, förvånande nog börjar det kännas mer bekämt med låg sittställning numera. Trots bra hastighet och hyfsat jämnt tempo kom pulsen aldrig upp till max. Hade definitivt kunnat ta ut mig mer men ville vara lite snällare mot kroppen efter gårdagens spinning.

Nytt pass idag på minst 22km så att jag kan räkna hem min första badge i Strava, ser ut att bli motvind men vad gör det när man har så jävla kul!

2018-10-31T13:37:49+00:00

Leave A Comment