Nya skor och cyklat till Kristianopel

Det blev en beställning från Wiggle i veckan

Alla dessa reor kom åt mig till slut. Mina nuvarande cykelskor har känts lite trånga på vänsterfoten och tårna på vänsterfoten domnar gärna efter ett par mil.  Min förhoppning är att ett annat par cykelskor kan fixa det,  min kompis tipsade mig om märket Bont som ska ha riktigt bra ”heat-moulding”.  Vad det innebär är att du stoppar dina skor i ugnen(!) och bakar dem kring 70grader i 15-20minuter. Sedan efter de svalnat tillräckligt så du inte bränner dig så tar du på dig skorna och de formas efter dina fötter.

Klart läskigt att stoppa ett par sprillans nya dyra skor i ugnen, men det gick bra och skorna sitter fantastiskt bra.

Förutom skor fick jag hem ett par vintercykelhandskar med gelvaddering, cykelstrumpor i merinoull och en rejäl cykelpump med tryckmätare.

Bont Riot Road+ , GripGrab Hurricane , dhb Aeron Merino och Lifeline Essential Track cykelpump

Kristianopel har länge varit en milstolpe för mig

Att cykla från Kalmar till Kristianopel och tillbaka är något jag hoppades kunna klara av någon gång längre fram som cyklist.  Det kändes rätt långt borta för 5 månader sedan när jag började cykla. Men målsättningarna har ändrats längs vägen, från halvvättern till hela vätternrundan, från några mil i veckan till många mil + träning.   Jag vet faktiskt inte vad som gav mig modet att ge mig på att utföra rundan, kanske var det nya prylar? kanske pigga ben från en ovanligt stilla vecka? Eller faktumet att Abloc Gravel Challenge 120km är nu bara en vecka bort.

Två vattenflaskor, två dubbelmackor med jordnötssmör

All vintermundering på, 09.45 stack jag iväg.  Första strategin var att konservera krafterna och hålla lugnt tempo minst hela vägen dit och de första 2-3milen försökte jag se som enbart uppvärmning för att väcka benen.

Jag passerar Ljungbyholm, snart Hagby och närmar mig Söderåkra där jag måste korsa E22 och ta en liten ”omväg” in i landet för att inte cykla på motorväg. Flera gånger mellan Söderåkra och Torsås funderar jag på om jag kanske skulle vända trots allt? Vänder jag nu blir det ändå en jäkla lång cykeltur.  Men varje gång motivationen sviktar så tänker jag på hur besviken jag hade blivit om jag vänt om.

Det blev två MENFÖRIHELVETE! på vägen dit

Första menförhelvete kom ur mig när jag försökte mig på att äta i farten. När mina foliepackade små brödbitar fastnat i ryggfickan och när jag äntligen fick ur dem var det en kladdig deg av smör,jordnötssmör och vitt brödd över mina nya handskar.

Andra tillfället var bra mycket läskigare, strax utanför Torsås. En gren satt fast på ett jäkligt konstigt sätt i framdäcket, jag stannar med en gång. Redan där blir jag lite tjurig för att stanna innebär att kyla ned sig.  Visar sig vara en gren av någon lite elakare taggbuske och en av taggarna sitter inborrad i däcket. Fick en kall kår längs ryggraden, för i helvete inte punka och inte här ute mitt i ingenstans.  Lyckades fippla bort grenen, däcket verkade hålla och jag var jäkligt tacksam över att jag satt på 42mm tjocka äventyrsdäck och inte ett par 25mm racerdäck där och då.  Tittade till däcket flera gånger efterföljande mil men det höll och såg ut att fortsätta hålla.

När jag närmar mig de sista milen och behöver korsa E22 igen för att börja cykla mot vattnet och Kristianopel så känns det jävligt bra. När jag passerar länsgränsen mellan Småland och Blekinge känns det riktigt jävla bra. Kändes så jävla bra att jag glömde bort jag har ju faktiskt bara cyklat halva rundan..

”När hammaren slår”, ”bonked” , ”hitting the wall”

Inom uthållighetssport antar jag de flesta förr eller senare får uppleva detta. Om du inte tankat tillräckligt med bränsle för kroppen innan och under din aktivitet kan du hamna i det här stadiet. Det är helt enkelt slut på glycogen i dina muskler och lever.  Soppatorsk.

Ungefär när jag passerat Söderåkra igen på hemvägen så händer det mig, för första gången i mitt liv. Intensiteten i min träning har ökat rätt stadigt och jag har varit lite skräckblandat nyfiken på när jag skulle råka ut för det.

Det var inte skönt, alls, inte överhuvudtaget

Fy fan, när jag tänker tillbaka på det minns jag det som ett utmattat töcken. Som om jag vore berusad.  Det pågick ett fullskaligt krig i mitt huvud om varför jag håller på med det här, jag borde slänga cykeln i diket vid nästa busshållplats. Kroppen kommer med alla tänkbara motvändningar för att slippa en enda meter till:

”Det är för kallt, du kommer bli sjuk” ”Du har ingen känsel i fötterna längre, du kommer köldskada dem” ”Tänk om du svimmar och vinglar ut framför en bil?”

Allt detta och tusen fler anledningar skrek i huvudet på mig att stanna.

Det har aldrig varit så svårt att cykla

Vägen kändes oändlig, hur mycket jag än tog i kändes det som jag inte tog mig framåt. Armarna stela och trötta, nacken fullständigt slut, benen hatade mig och jag dem.  Nu befann jag mig någonstans mellan Hagby och Söderåkra. Min smartklockas batteri hade dött och jag fortsatte logga turen via min telefon istället, irritationen över det och hurvida jag kunde lyckas ladda upp rundan eller inte var som bortblåst. Allt som räknades var att motstå lockelsen att stanna och bara lägga sig där vid väggrenen.

Lösningen blev att dela upp små delmål framför mig, jag kunde återstående vägen utan och innan.  Först – Ta dig till Vita Sandsavfarten.  Väl där siktar du mot Vassmolösa. Framme i Vassmolösa är det en kort bit kvar tills du kan svänga av och cykla in i Ljungbyholm. I Ljungbyholm finns affärer/gatukök och kalorier.

Mörbultad mentalt och fysiskt stannar cykeln utanför ett gatukök och jag får i mig korv med mos och läsk.  Visste ärligt talat inte om jag skulle skratta eller gråta vid det laget. Efter att fått vila en kort stund där inomhus började jag få känsel i fötter igen, sista sträckan var 1,2mil cykelväg. Raka ända till hem och mål.

Den här dagen var så fantastiskt lärorik, den har lärt mig massor om min kropp och hur huvudet kan vara din största fiende. Dagen gav mig också vinster och förnyad motivation.

När jag skriver detta känner jag fortfarande en komplett utmattningen i hela kroppen, kör nog lite försiktigare på Giro spinningen imorgon om det inte känns bättre.

2018-11-18T22:41:59+00:00

Leave A Comment