Cykla i mörker på hösten

Rastlös efter hel dag inomhus!

Låg hemma igår med huvudvärk som släppte först sen eftermiddag. Senare på kvällen blev jag så fruktansvärt rastlös, vilodag igår och huvudvärk idag. Kändes som det var evigheter sen jag rörde på mig och jag kände ett stort behov av att rensa tankar och trötta ut kroppen lite. Promenad kanske? Ja det är väl ingen dum idé tänker jag… Men om jag cyklar försiktigt och lugnt kanske en liten runda med cykeln istället? Det blev givetvis cykeln.

Jag har ett helt ok snyggt och smalt baklyse från TEC som funkar bra och går att ladda via USB. Framlyset däremot är någon AA-batteri driven historia jag råkade hitta under flytten förra månaden, har aldrig varit ute på cykeln senare än 18.00 denna höst så framlyset har aldrig riktigt fått testas ordentligt.

En kort runda blev en lite längre runda

Den stilla luften och lugnet av en höstkväll mitt i veckan gjorde det jäkligt härligt att cykla, beslöt mig för att svänga in på en av mina favoritvägar i närheten. Den vägen leder till en runda som landar i lite över 2mil, i en lugn takt där jag höll mig helst till cykelvägar fram tills dess jag nådde till vägen som utgör startskottet. Trots reflekterande vindjacka och lysen så cyklade jag extra försiktigt, med bristen av trafik misstänkte jag att andra i trafiken också ansåg sig ensamma och kanske inte var lika uppmärksamma som annars.

När jag kommer ut på vägen lite utanför Kalmar slås jag av hur kolsvart det blir på hösten utan gatulampor. Tittar man runt i cykelbutiker och på nätet hittar man snabbt framlysen med galet kraftig ljusstyrka, nu förstår jag varför! Då cykellyset jag har är absolut inte jättedåligt så var det helt klart begränsande. Jag fick hålla ned farten och kände att det var väldigt klokt att ha valt en väg jag känner till så bra, annars hade det definitivt varit lite läskigt.

Alla sinnen på helspänn och händerna bromsredo

När jag närmar mig en sträcka av vägen som har lite nedförsbacke så rullar jag rakt in i tät dimma, bromsar in och stannar och ser mig omkring. Komplett tystnad, ingen vind, en gul halvmåne lyser upp dimmiga åkrar och träd runt omkring mig. Så kusligt vackert var det, men min andra tanke var att jag kan ju knappt synas i dimman och mörkret. Resten av vägen cyklade jag försiktigt och öronen spetsade efter motorljud och tunga däck på asfalt. Slängde blickar bakåt ofta men fick fokusera på att tvinga blicken framåt så jag inte cyklar in i dålig asfalt eller något stackars djur som inte hör eller ser mig.

Med händerna på bromsarna blev jag jäkligt lättad över att se streckade linjer dyka upp längs vägen, svårare att hamna i diket och det betyder också jag närmar mig vändpunkten där belysning och cykelväg finns. Jag brukar tycka cykelvägen längs motorvägen tillbaka till Kalmar är den tråkigaste delen av den här rundan, men denna gång var det så oerhört avslappnande att kunna sänka uppmärksamheten och öka farten.

Att cykla på kvällen var härligt, kusligt och skönt men jag får nog klura lite på säkrare vägar och kraftfullare framlyse.

2018-10-22T08:45:33+00:00

Leave A Comment