Earning my wings ( legs )

Det var ett tag sen jag publicerade nu. Har helt enkelt varit inne i en loop av jobb-träning-jobb->. Träningslusten är större än någonsin och framförallt nu när man börjar nosa på den kommande våren och med det säsongen. Schemat är fortfarande spin giro, styrka, kondition, styrka, kondition under varje vecka. Vi är nu i sista periodiseringsfasen av Spin giro konceptet på Friskis, långa härliga 90 minuters pass med element från alla tidigare faser och avslutas med riktigt intensiva intervaller.

Men dessa veckor jag inte hunnit skriva har det hänt en hel del!

Startplatsen för Vätternrundan är nu spikad, 01.39 startar jag natten mellan fre/lör. Förutom det så har jag även en startplats i Göteborgsgirot 140 KM den 4 Maj. Klart nervös över kommande 1600m som ska klättras totalt under de fjorton milen. Om du också kör Göteborgsgirot och vill ta sällskap så planerar jag att starta i 30km/h gruppen.

Hur var det nu med rakade ben och cykling?

Beslöt mig för att en gång för alla reda ut det här med rakade ben och cykelsport. Efter diverse youtube-inslag, artiklar och läsande i cykelforum så är slutsatsen så här. Ja, det hjälper dig skära vinden lite bättre men det är inte därför det finns så många lena ben i lycra där ute. Det är helt enkelt en social markör för cyklister som funnits där i över 100 år. Cykelsporten är rolig på det sättet, det finns många stilregler och det läggs mer vikt på utseende och klass än vad man kan tro. Cyklister rakar helt enkelt benen för att de identifierar sig som cyklister och inom cykelsport anses det snyggt – eller snarare fult med håriga ben. Sen ser ju benmusklerna bättre ut 😉

Peter Sagan, en av cykelsportens mest kända atleter just nu dök upp i en säsongsstart med håriga ben 2016. Inte nog med det, håriga ben bärandes den regnbågsfärgade världsmästartröjan. Det blev rätt rejäl debatt och arga röster!

Här ser vi hur sportdirektören förgäves försöker raka Peter Sagans ben i farten 😉 

På ett av Sveriges större cykelforum debatterades håriga ben vilt. En del tyckte det var töntigt att raka benen, andra såg det som självklart. Någon tyckte att om man kunde ta 30 km under 50 minuter, ja då skulle man raka benen av respekt för sporten – men var man långsammare skulle man endast ses som en wanna-be. Jag säger, bestäm över ditt eget hår! Framförallt som amatör. Men kunde inte låta bli att se det där som en utmaning.

30km på nästan precis 50 minuter på wattcykeln senare så hade jag enligt någon anonym nisse där ute i landet förtjänat rakhyveln.

Mina ben är nu lika hårlösa som lena. Något jag vill minnas jag sa när jag började cykla att det skulle jag nog aldrig göra.

Nu står jag här.. med bara ben

Inte bara bara ben! Ny cykel är beställd!

En Specialized Tarmac SL6 Sport Disc blir den nya cykeln som ska bära den här potatisen framåt i 2019 och förhoppningsvis ett par år till. Från stål till kolfiber, från 14 till 8 kg. Från Shimano Sora växlar till Shimano 105, från 42 mm däck till 25 mm, från svart till röd. Från snabb till .. snabbare? Jag hoppas iallafall det.

Valet stod mellan aluminium modellen Sprint Allez eller Tarmacen i kolfiber. Den nya SL6 modellen har fått skinande recensioner och påstås vara lika snabb som tidigare årgångar av aerodynamiska flaggskepp hos Specialized som deras Venge.

I slutet av Mars hoppas jag kunna ta min nya cykel på premiärtur!

Nu i takt med ljuset kommer tillbaka så vaknar även bloggen till liv igen! Mycket på gång! Häng med!

2019-02-28T18:20:32+00:00

Leave A Comment