Göteborgsgirot post sportif

Nu har det hunnit gå några dagar sedan Göteborgsgirot. Lite tid att återhämta sig och samla tankar och intryck. Årets första lopp av tre för min del, som jag längtat! I veckan som ledde upp till loppet tror jag att jag stod för en ganska stor procent av trafiken till både SMHI och norska YR’s vädertjänster, aldrig har jag haft sån stenkoll på vädret timme för timme. Vad kunde jag förvänta mig? Kallare temperatur än vanligt, rejäl vind och kanske regn. Inte drömläge vädermässigt, men det finns ju den där berömda regeln bland cyklister: Harden the fuck up!

Framme i Göteborg hämtade min bror upp mig, tog sällskap till heden för att checka in och hämta nummerlappar. Sedan började vi cykla hemåt till Frölunda. På vägen vevar en bilist ner sin ruta och kallar mig för Beppe Wolgers, Göteborg i ett nötskal! Resten av kvällen spenderades med riktigt god mat och uppladdning för morgondagens lopp.

Klockan ringer 06:00, Starten går 09:00

En rejäl frukost bestående av gröt, ägg, mackor sedan var det dags att börja dra på sig alla cykelkläder. Det såg någorlunda torrt ut utanför fönstret men kallt! Det blev castelli-bibs, funktionslinne, peal izumi jersey och ben & armvärmare, vindjacka och skoöverdrag. Dags att börja cykla ner till startområdet. Så fort jag kliver ut ur dörren med cykeln känner jag en fuktig kyla som får en rysa till. ”Hur fan ska det här gå?” Jag hade medvetet valt bort mina vintercykelkläder för jag tycker inte de är lika snygga ( suck.. ).

Huttrandes i startområdet börjar ett nervöst pepp infinna sig i magen. Det är så härligt att vara mitt bland så många människor som har cykling som lika stort intresse. Dam och herrproffs med sina superläckra supercyklar, stenhårda gubbar med sommarkit på sig, cykelklubbar från olika delar av landet. En stor härlig blandning av proffs, amatörer och nybörjare.

Dags för start!

När jag går in i min startfålla börjar adrenalinet komma igång. Göteborgsgirot använder masterstart, det innebär att alla cyklister släpps ut samtidigt sorterade efter hastighet/kapacitet, starten och själva tidtagningen börjar först i utkanten av Göteborg. Benen känns pigga och nervrositet släpper för ren cykelglädje. Farten är hög och flagvakterna gör ett bra jobb med att hålla vägen fri.

Att cykla i klunga i stora motionslopp

Det uppstår många klungor i motionslopp, vissa formas av sig självt. Andra är grupper som cyklar ihop som andra ansluter sig till. Med tanke på hur många mil det var framför oss ville jag inte äta vind på egen hand, jag rörde mig från klunga till klunga för att försöka hitta en som höll ett bra tempo. Det är mentalt påfrestande att ligga i klunga med okända människor, man har ingen aning om deras vana, det fanns aldrig utrymme att släppa koncentrationen.

När du cyklar i klunga vill du vara så förutsägbar som möjligt och gärna inte bromsa i onödan. Det var några riktigt close-calls när en ovan cyklist framför slår på bromsen för hårt. Var det en för opålitlig cyklist framför bytte jag hellre klunga eller tog vinden själv.

När vi susade fram över landsvägarna norr om Göteborg kunde man titt som tätt se cyklister längs vägkanterna med någon form av haveri eller punktering, hoppades innerligt jag skulle slippa det eländet under dagen.

Redan innan andra depån började det bli backigt

En kalmarcyklist har inte sett många uppförsbackar, så redan i första tredjedelen av banan blev det en liten chock av hur uppförsbackar känns. För första gången hade jag ett verkligt behov av att växla ner till lilla klingan på cykeln. Innan första depå-stoppet var den del klättring bland små cykelvägar som stora vägtunnlar genom berg. Väl framme i depå-2 fanns det oändligt med kanelgifflar och energidryck att skölja ner det med.

Vad som väntade sedan var en lång meditativ sträcka längs Gråbovägen. Lång sikt över gröna fält, hästar, kor och kalvar i sina hagar – allt inramat av höga bergåsar och skog. Framme vid depå 3 trodde jag att jag hade en uppfattning om hur uppförsbackarna skulle vara. Så fel jag kunde ha..

Depå 3, dags för mer gifflar!

I den tredje depån står cyklister och glupskt sväljer kanelgifflar nästan hela. Under detta loppet är det inte konstigt att ha gjort av med 4-5000 kalorier, finns det någon gång du ska gå loss utan hämningar på fikabröd är det i cykellopp och dess depåer. Min cykel blåste omkull medans jag stod och vargade ner käk, så efter lite fix med en hoppad kedja var det dags att börja cykla igen.

När man cyklade ut från depå 3 möts man av en rätt tvärt 90-graders sväng, skyld av skog. Efter svängen väntar en närmast surrealistisk brant uppförsbacke. Minsta klingan, minsta växeln. Trampade du för hårt lyfte t.o.m framdäcket. 12 kanelgifflar uppmixat med energidryck frågade om det inte var dags att titta fram genom strupen. Med en påträngande kräk-känning vevade jag mig sakta uppför. Ett och annat ord kunde höras av medcyklister om hur den som lägger en depå med käk innan en sån här backe måste vara någon slags sadist.

Berg-och-dalbana genom vacker natur

Nästa del av loppet är en konstant fram och tillbaka mellan tunga uppförsbackar och hisnande utförsåkning. I de snabbaste nedförsbackarna var jag tvärsäker på att jag låg över 80km/h, min logg visar att det endast var 63km/h så här efteråt. Tårarna rinnandes längs med ansiktet, vinden susar medans man ligger klistrad längs cykeln. Inför en kurva bromsade jag aningen för snabbt och var nära på att låsa mitt bakdäck som med en gång berättade för mig att låser jag något däck i den här hastigheten så kommer jag krasha. I en av de brantare backarna kunde jag fan inte låta bli att vråla ur mig ett ylande ”Wooooooooooooooooohooooooooooooooooooooooo”.

Så här efteråt känner jag mig jäkligt avundsjuk på göteborgarna och deras backar. Förbannat bra träning uppför och pur adrenalinresa nedför. Med mig i denna del av loppet hade jag två cyklister som jag hängde med nästan hela vägen i mål. I den här delen av loppet var det motigt stundtals, för att inte tänka på smärta och mjölksyra så tänkte jag istället på hur länge jag sett fram emot den här dagen och detta loppet, att jag ska passa på att njuta av hela upplevelsen inklusive smärtan.

Sista uppförsbacken t.o.m kategoriserad

En kategoriserad uppförsbacke är såpass jävlig att den ger utslag på samma skala som världstour-loppen. Det räknas ut genom att multiplicera längden av klättringen med lutningen, tillräckligt högt värde så får den en kategori. Sista stora backen i loppet har kategori 4, den minsta av kategorierna.

Med knappt en mil kvar får jag trubbel

I en växling ner till lilla klingan i förorterna till Göteborg så hoppar kedjan förbi klingan och kilar fast sig mellan ramen och vevpartiet. Jag tappar cyklisterna jag hållit tempo med och blir så illa tvungen att stanna och ställa cykeln upp-och-ner och börja försöka lösa problemet. Kedjan sitter stenhårt och det tar tid att få loss den, dessutom har den bitit bort färgen där den gått emot. Som tur var så blev det ingen strukturell skada på ramen ( annars hade min kära cykel varit körd i stort sett ). Kommer införskaffa och montera en chain-catcher snarast för att undvika att det här någonsin händer igen.

Med mekaniskt strul fixat så hade jag nu ingen cyklist med bra tempo framför mig. Denna delen av banan delades också med de andra två mindre loppen 20km och 70km. Vad som följde var en lång serie av omkörningar och jag försökte vrida ur de sista krafterna innan målgång.

I mål väntar min bror och vi börjar sakta cykla mot Frölunda och en länge efterlängtad varm dusch. Nu gjorde precis hela kroppen ont, smärtan kom så fort man gick i mål och tillät sig känna efter.

Ett fantastiskt lopp och fantastisk uppladdning för kommande Vätternrundan 300km som närmar sig snabbt!

En kort youtube-film finns här med några delar av loppet ( batterierna räckte inte hela vägen! )

2019-05-08T13:01:19+00:00

One Comment

  1. Christian maj 8, 2019 at 11:17 e m - Reply

    Du är en bärsärkarkämpe brorsan. Ses igen snart hoppas jag! 🙂 Riktigt bra gjort trots hård nordanvind. Bara kul att få vara second till dig. 😊👍💨 😤☀️🏁

Leave A Comment Avbryt svar